docster

ETT HJÄRTA ÄR ALLTID RÖTT

I början av 80 talet hade Ebba Grön seglat upp och blivit landets i särklass mest inflytelserika punkgrupp. Trots att punken i mångt och mycket var en tillåtande antikultur utvecklades det mer och mer tydliga regler för hur musiken skulle låta och vilka instrument en punkgrupp skulle innehålla. Detta gjorde att den musikaliska tröjan i Ebba Grön började bli för trång. För att få ett utlopp för sin musikaliska kreativitet startade trummisen Gurra Ljungstedt, gitarristen och organisten Stry Terrarie samt sångaren och gitarristen Joakim Thåström sidoprojektet Rymdimperiet.

När Ebba Grön splittrades 1983 skippades prefixet ”Rymd-” och Imperiet tog sin plats på den svenska musikscenen och blev snabbt en av 80-talets största och viktigaste svenska rockgrupper.

”Ett hjärta är alltid rött” är en historia om drivkraften att få utveckla sig konstnärligt och musikaliskt och samtidigt kämpa för att behålla sina politiska ideal i en alltmer kommersiell miljö och samtid. Det är lätt att förlora sig själv i en allt snabbare snurrande karusell där ens egna ideal krockar med skivbolagens krav och medias bild av hur framgångsrika artister förväntas att vara.

Det är alltså en berättelse om hur man själva är med att skapa ett monster man inte längre har någon kontroll över, att helt plötsligt vara folkkära rockstjärnor utan att man själva riktigt vet hur det gick till. Om hur kändisskap kan fräta sönder en, om en hierarkisk värld där statusen som stjärna gör att man till slut inte vet vem man kan lita på i allt vimmel med ryggdunkar och ja-sägare. Där skivbolag tjänar stora pengar men ganska lite strilar ner till artisterna. Vi vill berätta hur allt detta påverkade dem och formar deras fortsatta karriärer efter Imperiet.

Regi: Balsam Hellström

Producent: Hjalmar Palmgren

Gå till toppen